Vi kvalitetssäkrar beslutsunderlaget. Men beslutsinstrumentet?

Jag har fastnat för en fråga: Vad innebär det egentligen att kvalitetssäkra ett beslutsunderlag?

Inför viktiga beslut granskar vi data, prognoser och riskanalyser. Vi kontrollerar underlaget och försöker försäkra oss om att slutsatserna håller. Men underlaget fattar inget beslut. Det gör en människa. Excelarket har trots allt aldrig behövt leva med följderna av ett beslut.

Det får mig att undra vad som händer med människan som tolkar underlaget. Två personer kan läsa samma analys och se olika saker. Den ena ser en möjlighet, den andra en risk. Det behöver inte betyda att någon har missat information. Kanske tolkar de den utifrån olika erfarenheter och föreställningar.

Jag kallar de grundantaganden som påverkar hur vi uppfattar verkligheten och fattar beslut för premisser. De är ofta svåra att se, just för att de känns självklara. Om snabbhet tidigare har lett till framgång kan eftertanke kännas som passivitet. Om kontroll ger trygghet kan fler beslutsled verka nödvändiga.

Premisserna påverkar alltså inte bara vilket alternativ vi väljer. De kan också påverka vad vi lägger märke till och vilka alternativ vi över huvud taget ser.

Jag tänker att det är här beslutsinstrumentet finns: i människan som tolkar underlaget och gör det till grund för handling. Hennes premisser följer med in i besluten och i det hon skapar. De kan också påverka hur en organisation arbetar — vad som belönas, vilka risker som tas och vilka idéer som får utrymme.

Därför kan ett beslutsunderlag vara välgjort och korrekt, samtidigt som det tolkas genom antaganden som inte längre stämmer med situationen.

Att kvalitetssäkra beslutsinstrumentet betyder för mig inte att ersätta analys med introspektion. Det betyder att också stanna upp inför frågor som:

• Vilken premiss gör den här slutsatsen självklar?
• Vad får min uppmärksamhet — och vad väljer jag bort?
• Stämmer mitt sätt att se på risk, ansvar eller framgång med verkligheten jag verkar i nu?

Och sedan behöver det vi upptäcker få betydelse i praktiken. En insikt förändrar inte ett beslut av sig själv. Den behöver märkas i hur vi väljer, agerar och bygger.

Jag kommer tillbaka till att vi behöver granska båda delarna: underlaget — och människan som tolkar det. Det är trots allt hon som fattar beslutet.